Bonders kläder på 1700-talet – variation och historiska förlagor

Börja med plats, tid och användning

Om du vill förstå eller återskapa bondkläder behöver du välja vilken plats och vilken del av 1700-talet du menar. En hel tidsperiod och hela Sverige kan inte beskrivas med en enda säker dräkt. Välj också arbete, vardag eller högtid innan du letar efter plagg.

Nordiska museet beskriver folkdräkt som lokalt särpräglad klädsel hos bondebefolkningen som utvecklats under lång tid i ett område. Den kunde ha varianter för arbete och högtid, sommar och vinter samt gift och ogift. Det gör situationen lika viktig som dräktens namn.

För vardag och arbete är därför en högtidsdräkt inte automatiskt rätt förlaga. Utgå från ett daterat föremål, en beskrivning eller en museiförlaga som visar den användning du vill gestalta, i stället för att lägga till historiskt utseende delar på måfå.

Folklig modedräkt och folkdräkt är olika begrepp

De flesta i bondesamhället bar enligt Nordiska museet folklig modedräkt. Den följde mode, ofta i enklare material än överklassens, och markerade samhällsgrupp snarare än en särskild plats. Alla bondkläder var alltså inte en lokalt särpräglad folkdräkt.

Folkdräkt beskriver den lokala särprägeln. Folklig modedräkt hjälper dig att förstå kläder som följde tidens mode inom bondesamhällets villkor. Skillnaden är användbar när du väljer om en regional dräkt verkligen är rätt utgångspunkt för den person du vill gestalta.

Att ett plagg ser gammalt eller lantligt ut avgör inte vilket begrepp som passar. Datering, plats och förebild ger ett bättre underlag än en modern bild av hur en bonde borde ha sett ut.

Exakt rekonstruktion eller fri inspiration?

En exakt regional kopia följer museiförlagans material och färger. Välj först en tydlig förlaga och använd dess uppgifter som kriterier för arbetet. Då blir det möjligt att avgöra vilka delar som faktiskt hör ihop.

Fri inspiration ger större utrymme för egna tyg- och färgval. Det är ett rimligt upplägg för en historisk temafest, men resultatet bör inte kallas en exakt historisk kopia. Säg hellre att kläderna är inspirerade av en viss förebild eller tid.

Du behöver inte köpa en komplett dräkt för att arbeta med fri inspiration. Egna plagg och tyger kan vara en början. För en rekonstruktion räcker däremot inte ett komplett paket i en butik: delarna behöver fortfarande stämma med den valda förlagan.

En bygdedräkt är inte automatiskt från 1700-talet

Bygdedräkter skapades bland annat under 1900-talet. En rekonstruerad dräkt kan ha en äldre förlaga, medan en konstruerad dräkt saknar en sådan. Det är en viktig skillnad när du försöker använda ett senare dräktnamn som källa till 1700-talets kläder.

Ta därför reda på vad dräkten bygger på. Ett modernt tillkomstår utesluter inte en äldre förlaga, men namnet i sig bevisar inte den äldre klädseln. Om ditt mål är just 1700-talet behöver de äldre beläggen vara tydliga.

Samma försiktighet gäller när du blandar in 1800-talsplagg. De kan passa en annan gestaltning eller ett fritt tema, men ska inte smyga in i en exakt 1700-talsrekonstruktion utan tydlig datering.

Daterade föremål visar variation

Sollerö-livstycket NM 0210714 från Gruddbo i Dalarna är randig yllesatin med rött, blått, vitt och grönt. Tyget uppskattas till 1780–1800, medan själva plagget uppskattas till 1780–1820. Tygets datering gör därför inte hela plagget till en säkert ren 1700-talsförlaga. Den visar varför en förenklad bild av bondkläder som enbart enfärgade eller bruna blir missvisande. Föremålet är ett exempel, inte en färgstandard för alla bönder.

Södra Unnaryds kvinnliga helgdagslivstycke dateras till cirka 1770–1800 och imiterar senare 1700-tals kalmink. Det är ett högtidsexempel, inte en förlaga för all manlig arbetsklädsel. En bindmössa är daterad till cirka 1775–1800 och är troligen från Ystad. Använd sådana uppgifter med både tid och plats kvar, i stället för att göra föremålen till delar i en allmän svensk dräkt.

Det är också skillnad på att ett senare föremål imiterar något äldre och att föremålet självt är från den äldre tiden. Behåll den skillnaden när du väljer vilken del som ska vara din förlaga.

Manliga plagg med regionala förlagor

Nordiska museets älgskinsknäbyxor från Bergsjö i Hälsingland, NM.0001304, dateras till 1725–1775 och kopplas i huvudliggaren till en mansdräkt från Bergsjö. Det är en konkret manlig plaggförlaga, men inget belägg för att byxorna användes i jordbruksarbete.

Sörmlands museum beskriver männens högtidsdräkt i Västra Vingåker och Österåker. Där började männen under 1700-talet bära långrock och knäbyxor. Museet anger att vadmal eller linne var vanligast för byxorna, medan renskinn förekom i de finaste högtidsdräkterna.

För en gestaltning väljer du därför både ort, år och arbete eller högtid. Ett daterat mansplagg och en regional högtidsbeskrivning kan hjälpa dig välja delar, men ger ingen färdig svensk arbetsuniform. Vill du skildra arbete behöver förlagan också visa det användningssammanhanget.

Vad kan sägas om arbete och textilproduktion?

Värmlands museums utställning beskriver att både bond- och herrgårdsflickor deltog i textilproduktion och började vid fem–sex års ålder. Det visar arbete i det sammanhang utställningen behandlar, men beskriver inte varje barns liv under hela seklet.

För en gestaltning kan uppgiften hjälpa dig att knyta kläderna till arbete och miljö. Den ger däremot ingen färdig lista över vad alla bar till vardags. Håll arbetsbeskrivningen och den valda dräktförlagan nära varandra när du bygger en historisk berättelse.

Ett sidenförbud för hela seklet är inte belagt

Ett generellt sidenförbud för alla bönder eller hela 1700-talet är inte belagt. Undvik därför en regel som säger att ett visst material alltid var förbjudet för hela gruppen.

Populär Historia beskriver två pigor i Östergötland som 1728 straffades för bred spets på mössorna. Det är ett särskilt exempel med en plats, ett år och en detalj. Det bevisar inget allmänt förbud mot siden eller färgade kläder.

1773 års offentliga pristävling om nationaldräkt var ett debattprojekt. Den visar diskussionen om dräkt, inte att alla bönder redan bar eller därefter fick en enda gemensam nationaldräkt.

Så väljer du ett tydligt historiskt upplägg

Skriv ner region, ungefärligt år, om du ska gestalta en kvinna eller man, arbete eller högtid och vilken daterad förlaga du utgår från. Bestäm sedan om målet är rekonstruktion eller fri inspiration. Det hjälper dig att välja bort plagg som hör till en annan person, period eller användning.

För en temafest kan du använda egna färger och tyger och vara tydlig med inspirationen. För en exakt kopia behöver förebildens material, färger och datering följa med hela vägen. Om du syr från ett mönster ska måtten jämföras med just den tillverkarens storlekssystem; en vanlig butiksetikett är inte en säker mönsterstorlek. Det ger ett konkret nästa steg utan att kräva en påhittad svensk bondeuniform eller ett helt dräktköp.